haha

jag lyckas alltid!!!

jag har nu fått min älskling att gilla The Clash så pass mycket, att han till och med har skrivit in dom på sin facebook!
ni skulle hört honom för ett par månader sen...ojojoj...då hade man inte trott detta!

men så här är det alltid, jag gillar nåt, han e jävligt misstänksam och väldigt... njaeee.... sen börjar han gilla en låt, sen en till, sen e han fast!
jag lyckades med The Doors, jag lyckades med The Velvet Underground, och nu The Clash.

jag vet ju bara att jag har den bästa musiksmaken som finns, eftersom jag e pretty much open to anything.
nåt jag däremot inte, inte gillar... är ny musik.
ny musik är värdelöst.
det finns ingenting bra som nyproduceras längre.
all kärlek är som bortblåst.
man kanske börjar som ett litet band i nåns garage, man gör det för att man älskar musiken, man älskar att spela, helt plötsligt e man bra, man får skivkontrakt, ett tag till gör man det för musikens skull, sen övergår det till pengar... pengar... pengar... å pengar... det enda viktiga.

nåt annat jag inte är särskilt förtjust i, är singer/songwriters, oftast svenskar, som sjunger på svenska... jag har egentligen ingen förklaring, jag gillar det bara inte.
däremot gillar jag rebeller, så Thåström, trots att han sjunger på svenska, är en stor favorit, likaså Timbuktu, han gör sin grej, han bryr sig inte så mycket om vad folk tycker å tänker, han e Timbuktu, and that´s it.

jag tänker inte sticka under stol med heller (okej, jag e 75 år och skriver helt plötsligt konstiga saker), att jag återgått till punk igen, om nu någon inte har uppfattat det ännu...
jag kommer ihåg när jag satt hemma hos min klasskamrat och granne Karin, som jag hängde med en hel del i högstadiet, och lyssnade på Strebers/Dia Psalma, Ebba Grön, och det var samtidigt jag hörde Nirvana för första gången, jag var 13-14 år, jag minns det särskilt väl, eftersom det var strax innan Kurt Cobain tog livet av sig.
det är lite typiskt mig... alltid för sen...
sen blev det väl mest hardcore, Refused... åhh... konserten i Ungdomens Hus i Öregrund -97... det var galet!
och första Fyrisfestivalen i Uppsala... vilka var det nu som var där? Randy minns jag... å jag minns att jag å Helena röjde som as, och trillade hit å dit, och under en massa killar, å vi trivdes såklart :D
det var på den tiden Fyrisfestivalen var nåt att ha... det var skateramper vid Fyristorget, det var massor av hardcoreband. och allt var gratis!
nu kostar väl skiten pengar? man går in i ett område där det mest är fulla 50-åringar som dansar till nåt coverband av nåt slag...
deprimerande...
oxå trist att det inte e Vattenfestivalen längre... i Sthlm då.

för övrigt blir det ingen Valborg i Uppsala för mig, Magnus har ju gips, och jag jobbar, men men... det e ju inte som om man missar nåt... samma sak varje år.
däremot ser jag sååå mycket fram emot Uppsala Reggaefestival, och jag hoppas hoppas hoppas Jenny följer med, du förtjänar nåt roligt!! och roligt ska vi ha, det lovar jag dig!
du å jag e partyprinsessorna juh! <3 jag saknar dig!!!!!!!!!!!!!!

ragaragaragas.... ibland skriver jag inte på en vecka, och ibland skriver jag så här långa grejjer med mest skit.

å jag vet ju att folk läser, så varför inte slänga in en kommentar då å då? just to make me happy? ;D

å som alltid avslutar jag med en video!

Ebba Grön - Staten & Kapitalet live nån gång... för länge sen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0