I know...

jag är verkligen skitdålig på att skriva här... jag går alltid och funderar på saker som jag ska skriva om, särskilt på vägen hem från jobbet, så kommer jag hem, och allt är som bortblåst.
så blir en dag, två dagar, som blir en vecka... tiden går så fort att jag blir helt rädd!

jag håller på och fixar mitt rum, mitt flum-musik-rum, jag vet inte vad jag ska kalla det för... det blir som ett eget vardagsrum, soffa, bord, alla mina snygga affischer på väggarna, som jag köpt för längesen men som jag aldrig gjort något med.
jag har beställt en skivspelare som ska vara därinne, en typ bärbar, Numark, så inget skit, med inbyggda högtalare, för att slippa skaffa förstärkare osv.
är dessutom inte ute efter att lyssna på musik högt med bra bas osv, jag vill bara kunna njuta av mina vinylskivor.
ja, åsså kan jag ta ut den i vardagsrummet och koppla in den till förstärkaren om jag vill ;)

det blir mitt lilla krypin, där ska jag sitta och kolla på filmer, surfa, lyssna på musik, läsa böcker, få vara i fred lite. få ha mina saker omkring mig, bestämma själv.
saknar det lite, ha ett eget rum, som när man bodde hemma hos föräldrarna.
nu har man en hel lägenhet, visserligen, men ett eget rum är så mycket mysigare.
blir en sväng till Ikea efter lön iallafall.

jag är glad över mina nya musikupptäckter. från Clash öppnade sig en hel värld av musik, som jag till viss del alltid vetat funnits, men aldrig utforskat.
jag som ändå lyssnade mycket på punk när jag var 16-17, uppmärksammade aldrig Clash då. det var Rancid som gällde, för det mesta + all hardcore, Refused osv.
hur kunde jag veta att punken och reggaen hörde ihop så pass mycket? två helt skilda typer av musik, trodde jag.
och att det till och med blev en sån stor grej i London, med punkare som även släppte reggaelåtar på sina album, mitt bland alla snabba punklåtar, att det till och med imponerade på rastafarisnubbarna på Jamaica.
Och att kungen av reggae, Bob Marley, gjorde en låt om det, Punky Reggae Party.
och att som vita, bleka, pinnsmala punkare, lyckas imponera på ett sådant djupt rotat folk som rastafaris, det e banne mig en bedrift som heter duga!

sen därifrån till ska!
tokig musik, med så mycket energi, det är sanslöst! 10 pers på scenen, alla möjliga olika instrument, ibland rejäla låtar med texter, men ofta bara vansinnigt energigivande musik, med en massa tjo och tjim i mikrofonen.
finns nog ingen musik som, enligt mig, är så skön att dansa till som ska är.
och jag har gått på ravefester i flera år! (obs, för flera år sen)

just nu njuter jag mest av gammal reggae, från 60-talet, och ska, från 60-70-talet.

så, nu har jag skrivit av mig ordentligt!

video?

underbar låt... U-Roy - Soul Rebel (fantastisk kostym)



Big Youth

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0