tråkigt...
det e trist att ha en blogg när ingen nånsin kommenterar nånting man skriver... jag har besökare, men ingen tycker tydligen nånting om nåt jag skriver, tråkigt...
så vad är upp?
jag kämpar som fan mot en förkylning, förra helgen hade jag ont i halsen, överdoserade Echinacea som fan, blev frisk, igår blev jag sjuk igen :( jag fortsätter överdoseringen av Echinacea... än så länge har jag iallafall ingen feber eller är dunderförkyld, hoppas det inte blir värre.
pallar inte vara sjuk från jobbet, det blir ju bara en massa tjat från chefen om läkarintyg, och det har jag fått nog av.
min skivspelare kom... skulle hämta den i fredags, stod i kön på posten, upptäckte att jag skulle hämta den i täby!?
irriterande som fan! ringde posten när jag kom hem, nåt hade blivit fel, så senast tisdag kommer den vara på posten i min ort.
så besviken jag blev... hade sett fram emot att sitta å spela igenom alla mina skivor i helgen. men icke...
hoppas på imorrn då...
jag solade igår, innan jag började känna mig förkyld, klart jag brände mig... men men... jag överlever... inte så farligt.
jag saknar vettiga människor i mitt liv, nån som sparkar upp mig ur soffan och drar med mig på äventyr!
annars är folk mest bara så förutsägbara och så mainstream, jag blir så trött på det.
särskilt folk på mitt jobb... åh vad jag hatar det stället!
jag vill verkligen bara sticka iväg... Spanien.. whatever... leva på luft! leva på adrenalin! leva för att leva!
inte jobba för att leva, tvinga sig själv till att andas för att leva.
jag är trött på saker, på pengar, pengarna tar endå bara slut varje månad, sen kommer det nya, som tar slut, om å om igen.
jag vet inte om det var bättre när jag inte hade pengar? ärligt talat vet jag inte hur jag överlevde, men det gjorde jag tydligen.
kanske tack vare min mor...
jag läntar till maj... till London...
det trista är, att i mitt huvud, förväntar jag mig att komma dit, och se att allting är som det var på 70-talet, folk bor i squats, lever på luft och adrenalin.
men jag vet att det inte är så, vill jag ha sånt, är det Barcelona som gäller.
jag hoppas däremot att jag får mer livslust av att åka dit, London calling to the underworld, come out of your cupboards, you boys and girls...
jag hoppas att känslan av att andas samma luft som riktigt levande människor har andats för 30 år sen, får mig att leva mera. ta tag i saker, och göra något för mig själv, för min själ, och för att JAG ska bli lycklig.
jag tror inte att det innefattar mitt jobb.
tror inte heller att det innefattar Sverige.
det här blev en jävla ranting, en riktig jävla raga, inte meningen att tråka ut er...
känns som om ingen bryr sig särskilt mycket iallafall.
jag vill hitta en person som kan återge mig livsglädjen.
kärleken har jag, den är perfekt som den är, jag vill bara ha mer liv utanför det.
så vad är upp?
jag kämpar som fan mot en förkylning, förra helgen hade jag ont i halsen, överdoserade Echinacea som fan, blev frisk, igår blev jag sjuk igen :( jag fortsätter överdoseringen av Echinacea... än så länge har jag iallafall ingen feber eller är dunderförkyld, hoppas det inte blir värre.
pallar inte vara sjuk från jobbet, det blir ju bara en massa tjat från chefen om läkarintyg, och det har jag fått nog av.
min skivspelare kom... skulle hämta den i fredags, stod i kön på posten, upptäckte att jag skulle hämta den i täby!?
irriterande som fan! ringde posten när jag kom hem, nåt hade blivit fel, så senast tisdag kommer den vara på posten i min ort.
så besviken jag blev... hade sett fram emot att sitta å spela igenom alla mina skivor i helgen. men icke...
hoppas på imorrn då...
jag solade igår, innan jag började känna mig förkyld, klart jag brände mig... men men... jag överlever... inte så farligt.
jag saknar vettiga människor i mitt liv, nån som sparkar upp mig ur soffan och drar med mig på äventyr!
annars är folk mest bara så förutsägbara och så mainstream, jag blir så trött på det.
särskilt folk på mitt jobb... åh vad jag hatar det stället!
jag vill verkligen bara sticka iväg... Spanien.. whatever... leva på luft! leva på adrenalin! leva för att leva!
inte jobba för att leva, tvinga sig själv till att andas för att leva.
jag är trött på saker, på pengar, pengarna tar endå bara slut varje månad, sen kommer det nya, som tar slut, om å om igen.
jag vet inte om det var bättre när jag inte hade pengar? ärligt talat vet jag inte hur jag överlevde, men det gjorde jag tydligen.
kanske tack vare min mor...
jag läntar till maj... till London...
det trista är, att i mitt huvud, förväntar jag mig att komma dit, och se att allting är som det var på 70-talet, folk bor i squats, lever på luft och adrenalin.
men jag vet att det inte är så, vill jag ha sånt, är det Barcelona som gäller.
jag hoppas däremot att jag får mer livslust av att åka dit, London calling to the underworld, come out of your cupboards, you boys and girls...
jag hoppas att känslan av att andas samma luft som riktigt levande människor har andats för 30 år sen, får mig att leva mera. ta tag i saker, och göra något för mig själv, för min själ, och för att JAG ska bli lycklig.
jag tror inte att det innefattar mitt jobb.
tror inte heller att det innefattar Sverige.
det här blev en jävla ranting, en riktig jävla raga, inte meningen att tråka ut er...
känns som om ingen bryr sig särskilt mycket iallafall.
jag vill hitta en person som kan återge mig livsglädjen.
kärleken har jag, den är perfekt som den är, jag vill bara ha mer liv utanför det.
Kommentarer
Trackback
