depp...
känner mig bara helt less på allt, å alla.
allt är bara samma sak, dag ut å dag in... jag är så trött på det!
jag är trött på att alltid vara den som frågar folk om dom vill gå med mig på nåt (ospecificerat), varför är det aldrig nån som frågar mig om jag vill följa med nånstans? eller göra nåt, vafan som helst.
jag är dessutom sååå trött på att alltid komma sist när jag är nånstans, ute t.ex. alla människor man träffar på, går alltid raka vägen fram och pratar med den jag är där med, och så har det alltid varit.
jag vet att jag inte är så pratig och framåt av mig, men varför är det aldrig ens nån som försöker?
är jag så jävla ful??
seriöst undrar jag om det verkligen är värt att leva det här livet.
jag vill ju inte, men vad fan ska jag göra för att komma ifrån det? hur fan ändrar man det?
jag är tydligen oxå så ointressant att man inte ens vill försöka umgås med mig. ovärt liv.
jag saknar att ha såna bra vänner att man inte ens behöver fråga om dom vill umgås, utan det ska bara vara självklart. självklart att vi går på den där festen tillsammans, självklart att vi går ut i helgen tillsammans, no questions about it.
Jag tror att många saknar att ha en riktigt nära vän. Jag känner igen det där med att folk inte frågar om man vill följa med, men känner samtidigt att det är svårt att vara den som frågar. Det blir en ond cirkel. Om man frågar själv så blir det ju att andra frågar nästa gång.
Skulle väl vara kul med ett nytt försök till utgång med kassatjejerna/tjejerna på jobbet, en inofficiell personalfest eller bara en hemmamiddag med lite folk, förresten?!
Ha så kul imorgon! :)
Kram Anja! Jag tycker verkligen inte att du är ointressant. Jag går ju dagligen in och läser din blogg :) Jag känner igen mig lite i det du skriver. Jag har inte heller längre någon riktigt nära vän som jag bara kan droppa förbi och ta en kopp kaffe med i tid och och otid. Det har liksom blivit att man börjat leva helt olika liv och nu när jag har barn lär det väl bli ännu svårare att vara spontan.
Kram Anja! Jag tycker verkligen inte att du är ointressant. Jag går ju dagligen in och läser din blogg :) Jag känner igen mig lite i det du skriver. Jag har inte heller längre någon riktigt nära vän som jag bara kan droppa förbi och ta en kopp kaffe med i tid och och otid. Det har liksom blivit att man börjat leva helt olika liv och nu när jag har barn lär det väl bli ännu svårare att vara spontan.
